Beskrivning
En vårmorgon sitter han där, sädesärlan och lockar med sitt livfulla ”slivitt”. Punktlig som ett urverk återkommer han kring första april, som en påminnelse om att ännu ett år har förflutit. Från en sten på ängen ser han sig omkring efter insekter bland fjolårsgräset. Röllika, vildmorot, hundkex och andra vinterståndare spretar fortfarande som tecken på att fjolårets sommar först kom och sedan försvann. Stenens lavar är som årsringar, och de gula ljuslavarna har fått näring från ärlor och andra fåglar som under årtionden suttit på denna sten.