Bergtaigasångae 8 november
I torsdags, förra veckan upptäckte Magnus Svensson i Öja, min grannsocken en Bergtaigasångare, sent på eftermiddagen bland nässlor i en kohage intill gården. Jag var där fredag morgon, innan jag skulle till Prästgården och laga mat då vi hade öppet. Jag gick omkring och letade i en och en halv timme utan att hitta något. Där fanns ett trädgårdsland med svartkål, pumpor och allehanda köksväxter i olika nedbrytningsstadium. Jag fick tillstånd att ta vad jag ville och avlutade sångarexkursionen med att plocka några pumpor och svartkål, samt blommande rödkål som dekoration. Då skrämde jag upp bergtaigasångaren, som jag fick se helt kort innan jag skyndade mig till Prästgården. Det blev sedan pumpasoppa på söndagen. Jag har en längre tid längtat efter att få studera denna art lite närmare, men mötet i fredags blev mycket kort, men jag hörde den locka väl flera gånger. Den visade sig vara mycket ”skulkig”, dvs svår att se i vegetationen. Sedan följde som vi alla vet en hiskelig helg med snöglopp, halv storm och inte trodde någon att den lilla insektsätaren skulle överleva. Den rapporterades dock under helgen och även på måndagen då det kom snö och Gotland levde under en klass 2 varning. Natten mot tisdagen var det -3C men stilla och klart, och kanske man kunde misstänka att den hade sträckt vidare. Solen sken vackert över landskapet under min morgonpromenad med hundarna och jag åkte därför bort till det sagda trädgårdslandet i hopp om att den var kvar. Frågan var om nattens kyla till slut tagit dess liv, eller?
Gransångare
Det visade sig att den var kvar och jag kom att tillbringa huvuddelen av tisdagen i dess sällskap. Den verkade mycket pigg och hade sällskap av två gransångare och ett antal blåmesar som födosökte i grönsakslandet. Man blir förundrad över hur en tätting som livnär sig på insekter och väger kanske 8 gram kan överleva i detta klimat, men bergsfolk är tuffa. Den kom att ingå i den bukett av Sibiriska och Centralasiatiska fågelarter som i större mängder än normalt gästat Gotland och andra delar av Sverige och hela Västeuropa.
Mot sena eftermiddagen kom ljuset att utvecklas till något vidunderligt. Mättat gråblå snömoln låg över vattnet mot öster och den låga solen tecknade fåglarna med ett närmast bibliskt sken.
Skrattmås i lågt solljus