Arbetet med vinterfåglarna framskrider i hygglig takt, men samtidigt smyger sig våren in i landskapet och i mitt sinne. Idag blev jag tvungen att ta ett brejk från talgoxar och grönfinkar på fågelbordet. Åkte ner till Stuckvike och målade ett par timmar. Där fanns ett visst lungn, på ett sätt som kändes välbekant. Den första vårstöten med mild sydväst har redan varit och tofsviporna är på plats, likaså strandskator, större strandpipare och ett fåtal storspovar. Då kan med lite kyla våren plötsligt stanna till ett tag. Men himlen var lite disig idag, med ett vitaktigt ljus som så tydligt ger landskapet en vårlig kolorit, även om tonerna är milda och återhållsamma. Målade yttre Stuckvike från min plats på Aurriv. Få fåglar på måleriskt avstånd, mestadels några skrattmåsar i tydliga par som trampade i vattnet, för att röra upp smådjur. De är som svartast nu, den bruna hättan innan solen bleker ner den. Ljust vackert, milt och pastellartat – det är här ute jag skulle vilja vara hela dagen – men vinterfåglarna kallar.
Fick en förfrågan från fågelvännens redaktör Martin Green om jag hade några bilder på Pilgrimsfalk. Blev påmind om att jag har en del i lådorna och skissblocken. Alltid, om jag ser en pilgrimsfalk tar jag fram penna och block, och allt som oftast målar jag. Drog mig till minnes dagarna i Alaska förra maj. Då satt nästan en hel dag och tittade på och målade ett par pilgrimsfalkar som häckade intill havet där vägen passerade. Satt i bilen och målade, det var ett par minusgrader och snö, småkallt helt enkelt. Men jag hade kaffe i termos och mackor, och utanför passerade en och annan vitnäbbad islom och bredstjärtad labb, så jag misstrivdes knappast. Slutbilden efter ett antal studier blev den nedan.
