lavskrika, akvarell efter upplevelser i Åre
Jag och Ragnhild var i Åre över förra helgen, fyra dagar, och skulle man tro åkte skidor, men inte. Huvudanledningen till att vi åkte bort över helgen var att vi hade vår trettionde bröllopsdag, och därför vigdes den dagen till annat än fågelskådning. Jag tog dock tillfället i akt (läs nogsamt planerat) att söka lite annan ljusstämning än den på Gotland, och framförallt på jakt efter att känna in några arter för vinterfågelboken. Främst gällde det lavskrika, som är en exotisk art för en gotlänning. Nästan lika exotisk är talltita, men den kan jag ju ses på närmare håll, även om den saknas på Gotland. Jag var, måste jag erkänna även nyfiken på domherrarna trots att de dagligen besöker mitt eget fågelbord. Jämtland är det enda landskap där just domherren ligger överst på listan för ”Vinterfåglar in på knuten”, SOF´s sammanställning av arterna på ett par-tre tusen fågelmatningar runt om i Sverige. jag blev förvånad, eller kanske inte, men domherren är verkligen allmän i Jämtland. Var man en stannade eller gick ut i skogen hördes domherrens vackra vissling. Något måste vara perfekt just i Åres omgivningar, eller hela Jämtland för just denna art. Den första morgonen gick jag ut i ett skidspår och alla förhoppningar infriades genast. Några entitor drog förbi, uppburrade, genomsökande granarnas lavhängen, två lavskrikor kom glidande ljudlös förbi, två tretåiga hackspettar bearbetade varsin granstubbe som blåst av i manshöjd. Sedan en liten grupp domherrar som satt tätt i en grantopp, småsjungande. Det var för mörkt för att fota, men just talltitan, som en tjock liten ulltuss som energiskt genomsökte grenverket av en gran, överdekorerad av lavar och mossor etsade sig fast i mitt minne. Ett par dagar senare ägnade jag lite tid åt denna verkliga vinterfågel. Jag tror vi alla undrar hur de klarar sig i vinternatten, med kyla och enbart korta dagar. En av dessa titor som jag följde ett tag hittade något ibland flagor av björknäver och senare på bilden som jag tog, kunde jag se att det var en liten insektslarv. Det finns mat därute, i skogen, och annat hade jag väl inte föreställt mig. Det är dock spännande när man har möjlighet att verkligen se att de hittar något. Mängder av insekter och spindlar övervintrar i dessa lav- och andra gömmen som är så vanliga i nordliga skogar.
Talltita med liten larv
En dag och även en kväll senare bilade vi upp till Vålådalen. Inget intressant ornitologiskt dök upp, jag hoppades på någon dalripa, men utsikterna och landskapet var magnifikt. Återigen för inspirationens skull stannde vi för att se solen försvinna bakom fjället. Ljuseffekterna över de snöhöljda fjällen har en egen färgskala just kring solens nedgång, som fascinerar mig. Just färgeffekterna kan ibland likna de som jag upplever med våta fågelarter vid min egen strand. Här dock får de en helt annan dimension, en närmast vidunderlig färgskala målas upp, och glider sakta över spektrat.Det var dock minus tio och femton sekundemeter, så några akvareller blev det inte, jag fick fota istället. Nedan två bilder.
Idag har jag målat en nötkråka, men någon sådan såg jag aldrig Åre, men förvånansvärt nog nötvecka, som tydligen etablerat sig i trakten. Fågelfaunan förändras. Här på Gotland har de första grågässen, gravänderna och en ensam storspov siktats i Stuckvike. Tidig vår, ja!, men mars månad kan ge bakslag, vi får se.